flickor, pojkar, kvinnor och män
saknad av ingen
men vad kommer sen
hon såg
hon var
hon gick
hon kom
men ändå så vet hon aldrig riktigt varför
och inte heller om

hon sneglade över gruset
vått av daggens mörka tårar
stirrade stint på grannens barn
en hög med ouppfostrade
korkade dårar
men hon fanns inte själv
utan var knappt ett minne
i flickor pojkar, kvinnor och mäns
oregerliga sinne

daggen torkade
med morgonens sol
långt bort i fjärran
kunde hon höra
den halta tuppen
som gol

men hon var själv ohörd
osedd och oönskad av alla
därför låg hon nu i köldbiten hård
under marken den kalla

i tankar hos de
som fruktat henne mest
hos de som såg hennes ängslan
rädsla och sorg som en förtärande pest

så flickor, pojkar, kvinnor och män
ni begravde ett hopp
vad tror ni händer sen?

livet går vidare
men själen dör ut
och hur ni än kämpar
tar ert lidande

ALDRIG
slut