En timme förlorar sig lätt i ett ögonblick.

En evig strand återvänder till duken.
Vecklar ut en ros i olja.

Knastret från en ljusblå grynings gränser
framträder i suset från raden av förbipasserande;
paketerade passagerare med diffusa livslinjer
som obrutet skiljer aningar från vågor av ögonblick.

Drömmen krymper linjärt,
men i det tilltagande ljudet från en skvalpande metronom,
som med mjuka svängningar vägrar att upphöra,
återuppstår den i en tyst sekund.