jag
lämnade scenen
för länge sedan
driver mållöst omkring
i kulisserna
av det som var
och det som kanske skulle ha blivit
är en saga för tårfyllda viskningar
trevande fingertoppar
under himlar av svart sammet
som sorgtyngda draperier
skymmer din blick
när du
ler mot vargen, ler mot

mig

jag
äter sådana som dig
glufsar, slukar, sväljer
tuggar med fradga i mungiporna
och jag dumpar
restavfallet
i fel tunna
det fanns en tid när ord kunde
nå mig
nu lyssnar jag till
grannarna som knullar ovanpå
och jag nynnar på Satans serenad; det enda språk
jag känner
du, estradören,
min hunger känner inga gränser
så le
le mot vargen, le mot

mig

När applåderna dånat ut
sätter jag blommorna i vas,
sparar dina kort och gratulationer och binder dig
med fisklina, binder dig
till mig