Med sin vanliga hetsighet kastade Thord sina väskor på sängen i det lilla rum som utgjorde den större delen av hans lägenhet. Det luktade instänkt och den gamla fikusen som överlevt i nära 5 år hade gått sin död till mötes under hans sista frånvaro. Med en lätt ryckning på axlarna så hivade han kruka och allt i soporna.

Fyra väskor täckte hans säng, vilket var enda anledningen till att han inte kastade sig ner bland lakanen och bara sov, sov och sov. Med några muttrande svordommar började han packa upp. Med mjuka händer plockade han upp sin stora kärlek, hans älskade Nikon. Han skärskådade hennes kamerahus och att linserna var i gott skick innan han slutligen, med största omsorg ställde bort henne. Väskan med kläder flög vårdslöst under sängen och väskan med filmrullar la han upp på skrivbordet.

Hundratals filmrullar märkta och sorterade i en närmast pedantisk ordning radades upp efter någon okänd regel. Han var pedant, men bara när det gällde foto. Imorgon skulle han framkalla, med ett leende slet han av sig kläderna och gled under kalla lakan. Trots magens kurrande sov han helt utslagen på några få sekunder.

~

- Tja är du hemma?
- Nä, jag är på väg till månen
- Varför svarar du så jäkla dumt
Thord stannade upp och kollade på den grabb som följt honom i snart två års tid på labbet med beundran och dyrkan i blick.
- Därför du frågar så dumt.
Han visste att han var hård med killen, men han var trött, 14 timmars sömn var bara som en mycket god aptitretare och hans humör därefter.
Grabben följde honom i hälarna, han visste det men kände sig också något skamsen över att han låtit sitt humör gå ut över honom så han sa inget utan la bara upp väskan på bordet och började plocka i rullarna.
- Wow, hur många rullar har du tagit? Thord sneglade irriterat upp på killen men blidkades av den storögda dyrkan som han mötte.
- 321 stycken
- Wow
Med ett lätt bett i läppen försökte han övertyga sig själv om att han själv i 20 års åldern hade haft ett bristande ordförråd och absolut okunskap när man var oönskad.
- Odlade du skägg för att hålla värmen eller nåt?
Thord räknade till tio. Sedan började han om på ett igen och försökte igen. Som ett mantra lät han tankarna upprepa "Det är inte Freddes fel att jag är trött, det ÄR inte Freddes fel att jag är trött"  Ändå närmast fräste han ur sig
- Nä jag glömde rakhyveln hemma och hade väl förfan bättre saker för mig än att skära bort oönskat hår.

Fredde var tyst en stund. Men tycktes inte förstå den äldre mannens önska om att få vara i fred. Utan stod så nära som möjligt för att inte missa något viktigt som hans guru tog sig för.

- Du ser ut som en vilde... eller än värre ett slubbo
mumlade han med distä röst samtidigt som hans blick följde Thords flinka fingrar när han förberedde framkallningen.

Thord drog in ett djupt andetag och svalde en förolämpning. FÖrmodligen hade killen rätt. Han hade själv skrämt livet ur en stackare på flygplatsen idag så han borde väl veta att han såg ut fördjävlig, men just nu var det bilderna som spelade roll, bilder som kanske skulle vinna priser, bilder som skulle visas i nationella såväl som internationella sammanhang. Bilder av fornlämningar, bilder av naturen i sitt esse orörd av människans hand.

Under tystnad gjorde han färdigt för framkallning och när ljuset släcktes sträckte han fram en rulle till den unge medarbetaren.

- Det går fortare om vi hjälps åt.