- Har du drömt om mig
Thord hörde inte till den typ av människor som fick hysteriska anfall eller tappade kontrollen, men nu kände han sig näst intill vimmelkantig. En främmande bekant satt mitt emot honom och påstod sig drömma om honom, obehaget tilltog med lavinartad fart.

- Mmm, fast det var först när jag satte mig ner jag kände igen dig från drömmarna. Hade svårt att placera dig först.

Tystnaden vägde ett ton och de båda männen stirrade på varandra.
- Vad för typ av drömmar? Nog för att Thord lämnat målbrottet för över 15 år sedan men hans röst lät gäll och ojämn som för så länge sedan.

Magnus skruvade på sig. Tog en klunk och öppnade munnen åtskilliga gånger för att börja berätta men stängde den igen som om han inte kunde bestämma sig för vad han skulle berätta.

- Äh fan skulle inte sagt nåt.
- Hörru, nu är det bara du klämmer fram det.
- Ehh... alright... alltså jag drömmer om att vi slåss, fast egentligen vill vi inte. Du har en kniv, jag ett svärd. Ditt svärd ligger brytet på marken en bit bort. Jag tycker det är orättvist, men om jag lägger ner svärdet så hugger du mig, det är mitt liv eller ditt.

Magnus rörde sig oroligt på stolen och släppte inte sina fingrar med blicken. Thord kom på sig själv med att ha munnen på vid gavel och stängde den med en hög smäll.

- Vi slåss för livet? Fast vi vill inte?
Magnus nickade och försökte möta Thords blick.
- Varför slåss vi då? Hur ofta drömmer du den drömmen? Vad händer? Jag förstår inte...
Thord lutade plötsligt bak mot soffans ryggstöd och körde händerna i fickorna.
- Eh jag vet inte varför, bara att vi inte har något val.
- Man har alltid ett val Magnus.
- Det känns inte så i drömmen.
. Nä jag vet.

Magnus spände ögonen i Thord
- Vaddå du vet?
- Jag har också drömt den drömmen, fast det tog tid innan jag kunde placera varför jag kände igen dig...