Varje gång hon öppnar dörren
Minsta bit på glänt
Slår hon kallt sig själv på käften
Påminner vad som hänt
Hon vet att allt hon gjort har skadat
Allt det som en gång var
Och av allt det som hon hade
Finns nu inte ens skalet kvar

Men hon sätter sig sakta
Tar ett djupt andetag
Och hon hänger sitt huvud
Tänker att det snart kommer en dag

Och för sista gången reser hon sig
Tar två bestämda kliv
Spolar ner i toaletten
Tre år utav sitt liv
För hon orkar inte längre jaga
Något hon haft förut
Hon vänder upp och ner på världen
Viskar, och andas ut

Det är över på ett par sekunder
Ingen hann se dem fly
Månen brinner högt på himlen
Morgonen mörk, men ny
Vad den döljer där bakom
Ja det vet hon så väl
Hon har väntat och rest sig
Hon har vänt ut och in på sin själ

När den sista tåren torkar in och
Salt är allt som blir kvar
När alla de lögner, svek och dårar
Räknat ut sina dar
Och nu anas där bakom
En ny ljusare dag
Och den flickan som väntat
Är nu kvinnan, hon som är jag...