Mina andetag är aldrig snabba nog

aldrig tysta eller höga nog

Mina kläder visar för mycket

min längd är störande

eller är det mitt sätt att prata

som är det förgörande



varför måste ni kritisera och hata mig

ni vet inget mer om mitt liv än det ni ser

just nu



Ni vet inte min spegelsbilds sorg

när jag skurit mig för att Du

tryckt ner mig ännu en gång



Mina sår är det inget annat än barnslighet för er

varför bryr ni er inte!?

Trodde alltid att jag hade ert stöd



men det existerade aldrig längre

än till livmoderns gap

och mitt oändliga fall



Snälla, jag ber er att Älska mig för den jag är

Just nu!