utsikten över havet var belöningen han fick för att han tvingade sig själv att utsättas för de hårda vindar som blåste in där blått möter blått

han hade kommit samtidigt med ljuset och under dagen hade många tankar passerat genom hans huvud

men det var en speciell som hade fastnat
tanken att allt var vatten

det hade blivit som ett mantra och han ville sitta så länge han orkade och låta dessa ord återkomma lika säkert som vågornas kluckande

sitta
tills natt blivit dag
och det blåa blivit svart

betongfundamentet skavde mot ryggen och herr larsson trodde att benen hade somnat men ville inte gå upp

han satt alltför bra för det