Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Maskar



Maskar,


jag vill vara maskar nu
och längtar deras levnad,
till lägsta botten ner,
vill jag,
kanske mer.
I glömskans jord försvinna
där inget regn upphinna
min krälsjukt gömda kropp

Och kom hon till min dörr
och ropa hon mitt namn
stod inget där att finna
Och lade hon sitt öra
mot mörka nattens mur
eller med handen för att röra
in i min underjordens bur

vore det för mörkt att nå en krälsjuk själ
eller allt för djupt att gräva hela vägen ner




Fri vers av katharsis
Läst 775 gånger och applåderad av 3 personer
Publicerad 2006-10-20 21:04



Bookmark and Share


    Trast
Fantasifullt, vackert, lekfullt, känsligt.
2008-01-25

  aol
gillas absolut
2008-01-24

  Smultris
Jag har läst den här dikten flera gånger på raken nu.
För varje läsning så hittar jag nya betydelser och ännu
flera smärtsamma ord.
Detta är riktigt, riktigt bra.

Ena sekunden så har jag en teori bakom raderna
och andra sekunden så finner jag något annat.

Sättet du har lagt upp orden och kommatecknen på
gör att man kan lägga tolkningen lite där man vill ha den.

I vilket fall som helst så gör det förbaskat ont i hjärtat
av att läsa denna, och då har du ju iaf lyckats nå ut
och beröra mig som läsare.
2006-10-20
  > Nästa text
< Föregående

katharsis
katharsis