Trädets grenar de svajar
likt kjolar

du står nedanför
ser upp
höjden som stör
skyms effektivit
med trädets nu kala grenar
skiftande mellan fingrar
ser hon på himlen som annan nivå

Det ljusa blå
det som är så mörkt ändå
leker med hennes långa vita klänning
fläckad av blodet som rinner längs innerbenen
hon står kvar
tårar släpper hon inte
längre

hon har duschat och skurat sig
tusen gånger om men
inget hjälper
han finns kvar i henne än
trots att det hemska som hände var

för längesen