Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Metis väntan


sätt dig här nära intill
så ska berätta en saga för dig

om den är helt sann eller ej
är inte det väsentliga

det viktiga är om du kan höra havet brusa
mellan de strömmande raderna
och att du ger din egen omätbara
rymd i uppdrag att låta hjärtat sväva fritt
omkring din huvudgärd

här är du trygg
gömd bakom regnkulisser
och dörren reglad mot yttervärldens
blåsvarta väggar

så blunda
och låta poesins forsande ådra
rinna in i dina blodbanor

för utan berättelser som plockats
från trädtoppar i djupa skogar,
längs autostradornas brus
och fängelsehålornas isande kyla
och sedan sätts på pränt
blir vår historia i dåtid och i nutid
endast ett mouseleum utan lönngångar
till vishetens blommande trädgårdar

om du blundar och släpper taget
kan du se vishetens gudinna Metis
sitta i solnedgångsljuset på en stol
bunden av olivgrenar
hon väntar på att du ska komma
och lägga den vishet endast du äger
i hennes bottenlösa urna.










Fri vers av _Mian_
Läst 347 gånger
Publicerad 2006-10-26 18:45



Bookmark and Share

  Eddy Norest
Gammalmodigt ska det vara. (Språkpolisen)
2006-10-27

  Eddy Norest
Jo, en sak till: du skriver varken gammalmodig eller "moderiktigt". Dina dikter känns moderna utan att kasta sig i famnen på varje nymodighet.
(Eddy: nu får du ge dig).
2006-10-27

  Eddy Norest
Dessa rader skriver jag inte för att behaga dig utan för att det är lika viktigt att komma åt det positiva som det är att komma åt det negativa.
Jag försöker nämligen komma underfund med vad det är i din poesi som fängslar mig så helt utan förbehåll.
Jag tror att jag har hittat några faktorer i alla fall:
Det är alltför många av oss som beklagar oss över det ena eller det andra. Till och med när vi skriver i allmänna ordalag kan man, vid närmare läsning, upptäcka att det är en klagosång. Detta ser man inte alls eller ytterst sällan hos dig.
En del av oss är väldigt intellektuella av oss och brer ut våra väldiga kunskaper i våra dikter. Detta är dig främmande.
En del av oss står i universums centrum och allt kretsar kring våra "jag". Även detta förekommer knappt någonsin hos dig.
En del av oss skriver alltför banalt eller alltför komplicerat. Du skriver alldeles lagom. Man har en del tankeverksamhet att utstå, men sen kan man oftast komma in i dikternas inre rum. De är inte alltför öppna, men heller inte omöjliga.
En del av oss skriver avhandlingar i form av dikter, en del predikar, andra skriver låttexter, hipphopp och rap. Dina dikter är verkligen dikter och inget annat som är utklätt till dikt.
Det finns säkert fler faktorer. Jag undrar t ex vad det är som gör att jag (man?) blir upprymd av att läsa dina dikter. Få se om jag småningom kommer på fler faktorer.
Finns det något negativt? Ja, sade språkpolisen! Ha respekt för bokstäverna! Stavningsfel är en enorm orättvisa mot dina dikter. Läsaren blir osäker: ska HON vara så bra? Bara det vana ögat (t ex språklärarens) kan bortse från dem och se dikternas hela skönhet.
2006-10-27

  Annmargreta
Mycket vackert skrivet!
2006-10-26
  > Nästa text
< Föregående

_Mian_
_Mian_