Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

hör du mig?

frånvaro
   närvaro
men utan att
 riktigt vara där

hennes blick
   svävade över hans ord
  hennes röst
åstadkom ord
    som i falskhet
 påstod att hon lyssnade

frånvaro
   närvaro
det skar i hans själ
   hur hon ignorerade
  värdet i hans person

när han avslutad sin monolog
  log hon
"Men älskling
   så bra för dig"
Själv förstod han inte
hur
   hur ända in i helvetes glödhetaste
kunde det vara bra

hon hade inte lyssnat
  inte bevärdigat honom sin fulla närvaro
för hon var frånvarande
    i sin egen
  mycket mer betydelsefulla värld
där han inte rymdes
   där han bara var en irriterande skugga




Fri vers av Xena
Läst 219 gånger
Publicerad 2006-10-27 21:29



Bookmark and Share


    mmm...mia
kanonbra dikt och bra reflektion!
2006-11-01

    Imagine
mmm, ibland hör folk en men lyssnar inte. självupptagenhet och kanske felaktiga värderingar ligger ofta till grund för såna här situationer... Blir ledsen och känner igen mig. Fan vad du är bra!
2006-10-29

  Howlit
Mycket bra skildrat. Så där har vi nog alla kännt någon gång... åt båda hållen. Det här med att vara närvarande i det vi gör... och med den vi är, är en livslång läxa som vi ständigt får öva på...

Kram
2006-10-28

    TigerCia
Ojdå! Precis så det är ibland...
Gillade denna formuleringen:

"hur hon ignorerade
värdet i hans person"

Usch..det gör ont bara att läsa... För visst har vi alla
ignorerat ngn, eller blivit ignorerade...inte sett/uppskattat/
kännt en personens värde... Oj vad mkt känslor som väcks...

Smärtsam text, som e alltför sann.
2006-10-28
  > Nästa text
< Föregående

Xena