det var som att födas

nedgrävda tömda flaskors glashalsar stack upp ur marken och ledde honom fram till mindre och mindre
från varje rum
snickrade fyrkantiga hål

klaustrofobin smekte tankarna i en värld vävd av drömmar
men krossades sakta av hans medvetenheten
långt innan han vaknade

och bara hade minnet av det hela kvar