Genom studieglasögonen skimmrar gråmulen himmel i tusen färger
Väggarna närmar sig, taket sänker sig, pressar mot huvudet
Pappershögar som murar mot omvärlden
Tusen vassa kanter, om man skar sig kunde man blöda till döds
Teet i koppen har kallnat och erbjuder ingen tröst
Kedjad till skrivbord och stol av måstenas bojor
Men pappershögarna bara växer högt över huvudet
Inte murar som skyddar, utan murar som burar in
Paniken som bultar i bröstet och river i magen
Smakar sockervadd dagen efter i halsen och lämnar ingen plats för luft
Måste ut, barfota fly mot himlen och träden
Väl ute är himlen gråtrist, träden är kala
Barfota fötter fryser mot frostig lera, längtar in igen.
En ny kanna te, Marit Bergman på spelaren
och pappershögarna krymper sakta, väggarna drar sig tillbaka