Smakar på orden, känner flingorna på läpparna
Smälter blixtfort fångade i ögonfransar
Lever sekundlångt i hårsvall och på pälskrage
Du borde sakta singla ner, försynt
Blygsam över din korta duration
Men årets första snö har stormvind i sällskap
Virvlar i dans, tränger in i slarvigt snörda kängor
letar sig runt bara nackar, skapar ram runt mina fönster
Överdådig, otämjd, passionerat övertygande.
Tar världen i besittning
Dödsförakt eller kanske utan en tanke på att hon är glömd om en vecka
Kanske av alla utom sitt eget novemberbarn
Flickan som är stormen med en varaktighet i ditt minne
som årets första snö