Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
Kände mig trött på livet en dag, så jag satte mig på en buss som tog mig bort från de gator som jag gått på 786383 gånger innan.


Du vet, du kan aldrig leva, sådär på riktigt leva

Jag tar bussen här ifrån
Ser hållplats efter hållplats passera
Bryr mig inte om att folk kollar
på mig som om att jag inte är som de

Jag har aldrig sagt det så var ni bara
tysta och bara tyck

Jag vet inte var stoppknappen sitter
Men det spelar ingen roll
Jag ska bara bort

Han som kör undrar varför en ful
ingenting sitter i hans buss
och undrar vad livet har på sitt bord
Han kanske kan svaret men jag frågar inte
han har så mycket hat i sin blick

Ja, han tror att han har sätt ett monster
Men han har fel, jag är bara jag
som sitter på en gammal buss från 60-talet
som lyssnar på 60-tals musik
som frågar alla utan ord varför
man lever med ögonen stängda

Ni går på, ni går av
Ni går på, ni går av
Ni går på, ni går av
Ni går på, ni går av

Ni säger hej med en blick som säger hej då
innan ni sätter er på ett utav sätena
med minst fläckar på

Sedan går ni av utan att ha ägnat
en tanke åt att ni blundar

Jo jag vet, ni tror att ni lever nu




Fri vers av hymerito
Läst 466 gånger
Publicerad 2006-11-05 14:55



Bookmark and Share


  hell.o.kitty
"Ni säger hej med en blick som säger hej då
innan ni sätter er på ett utav sätena
med minst fläckar på

Sedan går ni av utan att ha ägnat
en tanke åt att ni blundar

Jo jag vet, ni tror att ni lever nu "

Du har fångat något som nog bara finns i människors undermedvetna. Bra att du fick fram det!
2006-11-07
  > Nästa text
< Föregående

hymerito