Så söt, så underbart söt är du

så varför faller jag inte i armar som dina

vetskapen är ju sanning jag skulle gett dig mina

Ett leende sprider glitter över mitt ansikte

när jag hör din röst, ser dig

du säger att du tycker om mig

Så varför kan jag inte glömma min enhörning;

som han står, i skuggor av tvivel

inget glitter finns att hämta

endast steniga gruskorn

från hans stenansikte