Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
Kanske skrämmer mitt blottande någon men jag har dolt för länge lindat in ångest i för fina ord depression var namnet men jag blev fri...


nu har jag vaknat

så befriande
men jag darrar i stegen
ryggar ibland för din knuff
min rygg har inte känt dina puffar
jag har inte rört mig en tum
förren nu
alldeles nyligen
nu

skrämmande
men ivrig
vaken
jag har slumrat,somnat in
men inte riktigt vaknat
förren
nu

tomma år av depression
passerade utan minnen
utan längtan
utan tro
bara sovande
sovande




Fri vers av Kirre
Läst 309 gånger
Publicerad 2006-11-09 20:55



Bookmark and Share

  devilsangel
Ja, det här känner man igen! Du berör i dessa ord, men du skrämmer mig inte ett dugg i din blottning. Snarare imponerar!
2007-03-06
  > Nästa text
< Föregående

Kirre