Någonstans inombords
lystrar vi lättare

till de tunna vibrationerna.

Vi borde vara mer försiktiga
med att förbruka alla ljud.

Brister kan plötsligt visa sig

i tveksamheterna,
de glappande
rivsåren över himlen eller
i det fördröjda mullret

efter en fritt flygande farkost.
På trettontusen meters höjd,
i ett glänsande skrov
fyllt med trycksatta kroppar
på väg mot solen,

i en mållös reträtt
bort från alla avtal,
med ett helt hav av luft

kvar mellan oss
att förorena

med alla ljud.