Jag sitter på jobbet allena
och regnet det faller så tätt.
Mina tankar dom går till min fästmö
som jag saknar och önskar som gäst.

Det är svårt att med ord beskriva
Hur det känns när man saknar nån kär.
Man får svårt hålla inne med känslor
för all ensamhet själen förtär.

Väldigt ofta jag tänker på torpet
när vi sitter i kvällningen skön.
Min älskling nåt vackert broderar
och jag kanske täljer en sked.

Sen tittar hon upp under luggen
hennes ögon som himlen är blå.
Visst har vi det gott lilla gubben
hon myser och kaffet står på.

Det är sånt som är gott att minnas
och repliken jag väntade på.
Dom där rara små orden som följer
säg\"hur blir det med pussen då ?

Såna enkla små stunder i livet
stärker livslust och harmoni.
Att sen få kela och älska varandra
vid en sprakande glödhet kamin.

Lejon-2000