Jag känner kylan, vet inte hur länge jag legat här. Kommer inte ihåg vad som hände, det är en konstig känsla. Jag som aldrig tappar kontrollen, har precis gjort det. Eller kanske inte precis, har ingen kontroll över något längre, absolut inte över tid och rum.

Det är något som är fel, varför är det så kallt? Vad hände egentligen, vad var det du sa? Jag vet du var här, en kort stund kom du till mig igen. Viska de där förbjudna sakerna, som får mig göra idiotiska saker. Vill inte tänka, inte minnas, men svårt att låta bli när minnet återvänder.

Jag svävar, känner hur jag liksom flyter ut, fyller upp rummet och hela universum. Mitt huvudbultar, min kropp protesterar när jag försöker röra mig. Försiktigt öppnar jag ögonen, vart är jag? Förvirringen är stor, minns inte, vill inte minnas. Golvet känns kallt mot min stela kropp, men ändå pulserar hela jag av värme.

Måste ha slumrat till igen, för plötsligt hör jag hur någon bankar på dörren.
– Kom igen, öppna dörren, vi vet du är hemma.
Jag försöker öppna ögonen, det går inte. Orken har runnit ur mig, tillsammans med vettet som försvann förut. Hör hur någon sticker nyckeln i låset öppnar dörren.
– Fan, inte nu igen. Skynda er, lever hon?
Känner hur starka armar lyfter upp mig. Sen svartnar allt.