Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Jag orkar inte slåss

Jag är rädd för att dö
som du

Är rädd för gatorna
som blir halare för varje gång
staden vaknar
för varje sång
publiken saknar

när jag står ensam kvar på scen

För alla kalla dagarna
när jag blev ensam kvar
när känslorna försvunnit
och tiden bara runnit
när jag glömde vad jag har
och vad jag var

en sommar vid horisonten

Och jag är bara rädd
för att säga som det är
säga att jag älskar dig
och glömma allt det där
med metaforer som skär

Sönder hela kärleken till småsten

Jag är rädd för att dö
som du






Fri vers av aprilsolen
Läst 419 gånger
Publicerad 2006-11-28 16:14



Bookmark and Share

  Oskar...
Det är härligt att hitta texter där rimmen är naturliga. Skitbra flyt genom hela texten. Man rycks med, och slutet är riktigt snyggt.

Sista ensamma raden är det enda som jag hakade mig på. Det känns som om man skulle kunna börja på något nytt. ..metaforer som skär passar som avslut på det stycket, och den ensamma raden kunde vara mer sammanfattande som förra.
Mjää.. snackar skit som vanligt.. Man får sovra bland mitt snack så kanske någon hittar något intressant någongång, hehe..
2006-11-28

    Den Mörke Främlingen
Det är nåt i den här dikten som får den att fastna, men jag kan inte säga riktigt vad. Snygga relativt diskreta rim.

"Är rädd för gatorna
som blir halare för varje gång
staden vaknar
för varje sång
publiken saknar

när jag står ensam kvar på scen"

är en vacker vers som är obeskrivbart talande.

Kram
/S
2006-11-28

  Mordnilap
Snyggt! Fina rim och ett skönt flyt i texten. Det enda jag kan se är "små sten" som skall dras ihop till småsten.
Annars är det finemang, och jag hoppas personen i dikten tar reda på att man egentligen inte dör av att chansa, man vinner eller förlorar, och kan inte göra något utav dem utan att riskera att hamna i den andra eller.
2006-11-28
  > Nästa text
< Föregående

aprilsolen
aprilsolen