Det är märkligt hur livets tillfälligheter
tycks sammanfalla med dess ytterligheter.

Hur ögonblick blir till evigheter och hur allt börjar om igen, som om det gick på repeat, som om du hajkat fjärrkontrollen och slentriantrycker på mina innersta knappar.

I Livet Lagom händer ingenting utan mening,
jag tror på ödet och förutbestämda stigar,
men ändå,
som om allt bara händer,
som om allt är en slump och jag drattar på ändan,
och så upp igen,
sprattelgubbe,
du drar i mina trådar och jag valsar med.

Jag har aldrig tidigare känt mig så ensam,
men var snäll och lämna mig ifred,
nej,
kom sitt bredvid och var bara stilla.

När dammet lagt sig och lakan ligger tillrätta är allt juice och brödsmulor igen, du vill ha kaffe utan mjölk och jag har rättvisemärkt. Men däremellan, fjärrkontrollen, dina ögon, fjärrkontroll, ögon, kontroll, ögon, fjärran svammelsammelsurum. Gator, människor, myller och hade jag vågat så hade jag tagit din hand.

Någon sa att alla djup har en yta
men alla ytor har inte ett djup.
Och jag undrar vem du är, finns det något bortom,
är det bara ord?

Du vet, ord är gratis och konsten är fri, och du, trollkarlen, en strid ström av fabler och sanningar, du är som snöblandat regn och jag vet att du är rädd.

Ingen vill väl vara ingen,
men kanske är du inte mer än så för anonyma urlakade ansikten på gatan.

Tomma blickar.

Du vrider nacken efter kjoltyg och söker på platser där jag inte finns. En gång var jag nära, men även jag känner ädel konst av flykt.

Och jag är väl inte rädd längre.

Jag har tangentbord och röda viner och ögon som bränner när krispiga vintergator lovar röda kinder.

Jag har mer, men ger dig mindre.

Att säga att du inte är värdig vore att ljuga,
men återvinningens nobla princip handlar i slutändan om att vad du ger är vad du får, och det kan ta tid och du måste inte men ändå.

Till slut.

När allt är sagt och gjort.
När allt är sagt och gjort
finns bara ögonblick kvar.
Upprepa. Upplev. Återupplev. Fjärrkontroll. Paus.





Knappt förnimmbara fjäderlätta vingslag någonstans inuti.

Om du hade vågat vända, om jag hade vågat stanna.
När evigheten tycks alltför kort har vi inga andra val än att chansa.

Så maktlösa.Och praktfulla.

Bara där,
bara vi,
bara fallande löv och Malmös nattglittrande kanaler.

Jag byter kanal.
Jag byter stad.
Jag byter liv, men du är fast punkt på programmet; Övrigt.
Fylles med allehanda spörsmål.

En i mängden. Du är en i mängden.
En produkt av ögon jag älskat och förlorat,
av drömmar jag somnat till och vaknat av.

Men du vet att du kunde varit mer än så.

Det kan vi alla.

[Stand by. Don´t push the red button.]