Står på mina förlamade gummiben

i ett rum utan golv

ser ut genom ett fönster

som aldrig funnits, nu

betraktar stilla andandes i ett luftfritt rum

alla de nakna tavlor som aldrig fått existera

känner på dem, dess osynlighet matchar

och jag stödjer mig fallandes mot en vägg

som aldrig riktigt existerat

och jag lämnar rummet alldeles tom

rummet som aldrig funnits

och mitt hjärta bankar

trots att det aldrig existerat sedan

den dag då världen berövade mig

min sköra oskuld