du vikingaman
så gudalik
stiger ur virvlande dimmor
kraftfull och målmedveten
stark som urberget
vinden lyfter på manteln
håret efter ryggen
det sträva skägget
stryks av en robust hand
van svärdet
en tankfull blick
vilar på mig
släpper mig ej
jag rycks med
oåterkalleligt
lägg dina kraftfulla armar
runt min slanka midja
bär mig
tillåt mig aldrig
lämna din betryggande, varliga famn