På utsidan var hon en leende kvinna

ung men så tärd att du aldrig skulle tro det

men hon ler och alla tror på fasaden hon bygger upp

Inuti är hon krossad

så hjälplös och rädd

men det är det ingen som vet

för aldrig ser någon väl längre än till ytan

Aldrig ser väl någon in i hennes ögon

och ser den smärta hon bär

den som sliter och tär-så brutalt

att hon inuti knappast finns längre

inte utanpå heller för den delen

ty bakom charaderna är hon livrädd

så oerhört sönderkörd

men det är det ingen som ser

aldrig ser de väl efter så noga