Hur kunde han inte sakna henne

hennes unga leende och oskyldiga blå ögon

de som så många gånger bedjat efter honom

som drunknat i tårarna över honom

men så fort försöken kom för henne

att göra sig fri

fejkade han ett löfte

om ett så oemotståndligt-

underbart liv

Men han svek henne

som så många gånger förr

Varje gång lockade han hennes hjärta

med sina vaga löften

Men Nu förstod hon äntligen

att hon endast inbillat sig-

bilden av honom

Ty nu är hon fri

efter så lång tid

efter all hans kyla som trängt

sig in i hennes ben och märg

tills hon inte längre kunde stå rakt

smärtan över honom hade gjort så ont

men hon hade klarat sig

aldrig igen skulle hon gå på hans knep

Det var försent- för honom nu

ty han hade förlorat det bästa han någonsin- haft

Hon hade äntligen blivit fri

vingarna var ute ur lås igen

och hon kunde flyga

kunde andas

fri att älska

den rätta mannen

En dag skulle hon finna honom

det hade ödet lovat

och för första gången hade hon Tro

på livet och

på sig själv