jag vill höra vinden skrika i skydd av mörkret

( nattens stjärnor kanske inte alltid
skiner så starkt som nu)

vet du inte att lågorna som slickar den spegelblanka vattenytan
kanske brinner för dig?

kanske för mig?






kanske inte för någon alls?






och barnens gråt skär i mina öron
medans dina tårar rinner nerför mina kinder


med klumpar av frost på tungan
försöker jag förmedla

(att du aldrig kan förstå vad du betyder för mig)


älskade
vingbrutna

































ängel