Jag är gammal nu


Redan uråldrig
Utmärglad och som uppfrätt inifrån
Men en liten, rund flicka stirrar ut mig
ur spegelramen

Efter känslomässiga sår så växer man fort
Jag ser det i mina systrar
Jag känner det i mig
i varje drag jag för borsten genom året, i varje knyck jag tvingar på nacken så matchar jag ett inre som inte är som det ska
Eller snarare som är det
som högburet håller hov fast jag egentligen är kaos

Underbart kaos

Fläckar på en älskad tröja
Skrubbsår på härdade knän, skit under naglarna
Det ständiga kliandet i håret man kunde göra en gång
Nej

I stormens öga sägs det vara väldigt lugnt

Jag lever i en förbannelse
som vägrar släppa lös

Jag kan inte sluta växa

Vi får se hur långt det kan gå
och om jag går under om några år
Sånt hänger inte på tiden
utan på livet