Tystskönt pyr jag i ett blankläst bibliotek.

Hasande närmar sig den ändlösa början
på det som aldrig verkar ta sina slut under armen
och pallra sig iväg dit det hört hemma;

bland rader av ekon från forna handlingar.

Så jag reciterar och bryter ner stavelser till något brukbart,
något som åter kan mura upp allt åtråvärt.