Som en magpump träffade mig orden.
Jag stod där försvarslös,
inga medel till att skydda mig.
Jag försökte parera,
men vart jag än vände mig kom det tillbaks,
som ett ilsket bi.
Jag sprang, flydde.
När du var ikapp log jag.
Dolde smärtan.
Bäddade in den långt in, nära hjärtat.
Där det gör som mest ont, men syns minst.
Det kändes som att jorden öppnade sitt gap och slukade mig hel.