En dag, en vindpust, fanns du nära
Borta var små gråa moln
Det var inte märkbart än
Solen dröjde inte mycket längre

Mulna dagar passerade din skugga
Varje gång än mer förundrad
Din gnissliga port var för tung
Trappstegen till dig för branta

I tomrummet efter början till något
blåste det upp till långvarig storm
Du fyllde varsamt dina lungor
Förde mig än längre bort