Jag har så många måsten, och om jag inte gallrar så kommer det att sluta med katastrof.
Medveten om det hotet sätter jag mig ned och tänker efter.
Vad är det jag kan ta bort, vad är det jag kan sluta känna ansvar för.
Det är inte mitt ansvar att någon i min närhet har stora alkoholproblem
Bort med det ansvaret, behåller omtanken om honom
Det är inte mitt ansvar att det finns en på jobbet som gör det svårt för mig.
Bort med det ansvaret, behåller önskan om att hon ska få insikt.
Det är inte mitt ansvar att det som inte hinns med trots allt blir gjort
Bort med det ansvaret, behåller tankarna till utvecklingssamtalet, får lära mig ställa krav.
Det är inte mitt ansvar att alla runt omkring mig mår bra och känner sig väl till mods.
Bort med det ansvaret, behåller bönen om att alla ska få må bra.
De som ger mig dåliga vibbar ska jag avskärma mig ifrån, deras dåliga dagar ska inte få påverka mig att må dåligt.
Jag ska bara ta ansvar för det jag verkligen är satt att ansvara för.
Jag får så mycket kärlek, har så mycket att vara glad och tacksam över.
Jag har många äkta fina vänner som ger mig så mycket.
För att hinna med att känna och ta in allt det, måste jag gallra bort en massa måsten..........
Det beslutet ger en känsla av befrielse och lugn i min annars så oroliga kropp.