Orörlig i tunnelns mörker
med händerna utsträckta
Du sjunker mot underjorden
Vid din sida gitarren
i handen ett papper
med en nyss skriven sång
Det mörknar, min älskade,
det mörknar omkring oss

Varför gör ni så här mot mig
Djävlar ni är,
ropar den rasande Eurydike

Orörlig Orfeus står
förbannar sig själv
att han aldrig
och ställde de frågor
endast hon kunde besvara

Spela, sa Orfeus till dig igår
Han gav dig gitarren
och sen reste du dig
och lämnande festen
Långt senare
fann Orfeus dig i badrummet
med underbyxorna nedhasade
och gitarren dränkt i badkarsvattnet

Nu lägger döden
sitt svarta dok
över buren med fågeln
som sjöng i ditt inre

Natthimlen
Se stjärnorna!
Se månen!
Se nattflyna som dör
i lampan på verandan

Orörlig står du
och ser på mig som vet
Du vill jag ska förklara
vad det är som sker
Men, Euridike,
jag talar ett språk
du inte förstår
ty du är redan bliven
en skugga av mörkret
Inte ens en Orfeus
kan beveka denna Hades
trots att han fått
fågeln som fanns i ditt bröst

Ser du kometen
Den fräser med dirrande svans
över natthimlen i burens inre
Jag vet svaret på kometens gåta
för i mig finns människorna
Men i dig finns bara du
och den sovande fågeln
den som höll dig vaken om nätterna
med sina Vadan och Varthän och Varför

Det är så tyst
Varför ringer mig ingen,
ropar den förtvivlade Eurydike

Se inte så på mig
Det är en orm som stungit dig
Nej, jag kan inte förklara
Men jag kommer
och ska rädda dig
ty Hades är en orättfärdig furste
som tvingar människorna
till den stora ensamheten
Jag gör uppror
jag samlar folk
vi går till attack
Framåt, kamrater!
Låt oss bestorma slottet

Men du försvinner ju
Snart ser jag dig inte
Snart ser du mig inte
Snart ser vi inte varann

Där är husen, gatorna, torgen
Där är barnet, mannen och kvinnan
De är bara tillfälliga besökare
det kan jag försäkra dig
Tanken och förnnuftet
ska slutligen vittra sönder
upplösas av maskar
till eld och aska

Ser du havet, bergen, skogen
Ser du himlen, solen, molnen
De ska inte minnas dig
Din livsfågel ska lämna dig också
sökande ett annat värddjur
Ditt människoskrik
ska tystnaden svälja

Se inte så på mig, mamma
Ditt namn är Eurydike
Det är en orm som stungit dig
Jag ska hämta dig
Det svär han
vars namn blev Orfeus