Idag
stod jag en stund utanför psykologens rum,
men jag vågade inte

Ja, jag vågade inte

gå in och hon såg mig flera gånger
men sa endast

\"Hej!\"

Som om allt var bra...

Jag ville bara att hon skulle se mig
att hon skulle undra
att hon skulle ta det första steget
att hon skulle fråga

För jag brukar ju inte stå där
och bläddra i en
GLÖD-tidning
full med dikter, noveller och
frågor

\"Varför lever jag?\"
\"Är min penis för stor?\"
\"Jag älskar honom, älskar han mig?
\"Ser ingen mig?\"

Mina problem verkar vara i form av
en liten, liten
ärta
När jag hör
Hör deras problem

Såg mot henne igen
Hon satt framför datorn
och tagenterna smattrade
och hon talade i telefon

Hon verkade upptagen,
för upptagen för lilla