Jag tänker.
Förvrids och förvrängs.
Tänker på hur det skulle se ut.
Om alla i världen skulle ha hängds.
Jag blickar ut,
Fram och tillbaks och in.
Tänker på om allting kan bli bra.
Bättre än någonsin.
Jag klappar mig själv mot hjärtat.
Smeker mjukt och lent.
Nyss mådde jag bra, nu mår jag skit.
Har humöret alltid varit så klent?