En flicka, på tretton år.
Ligger död i snön, med frost i sitt hår.
Det var ingen som kunde ana,
Dom sa alla att hon bara var för svår.
Det blonda håret ligger stelt längs kinderna,
Bleka av tiderna som gått.
Hon behandlades så fel, men tog allt dom sa.
Hon ljög så fantastiskt bra,
Hennes föräldrar hade aldrig kunnat gissa hur hon har mått.
Oavsett om hon skulle ha sagt något,
Så skulle ingen av dom förstå.
En flicka så ung med tanig kropp,
Med ett svagt hjärta, och brustet hopp.
Fick tillslut stop på allt dom gav, hon lät sig krossas.
Och försvann sorgernas ocean,
Bädjande till gud att allting bara var på låtsas.