En tår faller ut från hennes dröm, rymmer från hennes slutna öga. För att sedan slå i den skrynkliga kudden med ett tyst damp. Sommarluften strömmar in tillsammans med solen genom de vita persiennerna och får de långa, elegant vinröda gardinerna att fladdra, och målar ljusa mönster över de gula väggarna. Senap och ketchup tänker hon när hon studerar sitt rum i det tidiga morgonljuset. Torkar sömnen ur ögonen med ett kvidande läte medan hon sträcker på ryggen. Med möda slänger hon benen över kanten på den låga träsängen och faller nästan tillbaka och slår huvudet i den ljusa träpanelen på sängen. Luften där inne är kvav trots det vidöppna fönstret och hon bara vill somna om igen. Men staplar istället med dragna steg tvärs över rummet, bort till den ljusa byrån vid andra kortsidan för att fiska upp sina kläder. I sin dvala drar hon ut en av de trasiga lådorna som faller med en duns ner på hennes stackars tår

- Aj som fan! Utropar hon och sparkar till den fallna lådan så hårt att den smäller i väggen.

Dagen fortskrider trots smärta och övergår sakta till kväll.

Frustrerad av värmen och det hemska solljuset som aldrig verkar ge med sig tillsammans med sin moders eviga tjat drämmer hon igen dörren till sitt rum med braksmäll. Vilken får den långa inkupade ljusslingan som hänger på en gammal rostig krok i taket att vingla till. Men den ljusa trädörren skakar inte ens men hon orkar inte bryr sig om det just nu, utan råkar istället nästan välta omkull den stora stålhyllan som står fylld med alla böcker och porslinssaker precis till höger, där hon just rusat in genom dörröppningen.

Persiennerna stänger hon snabbt igen i sin jakt på det lugnande mörker som alltid varit det hon älskat mest med sitt rum. Faktumet att rummet trots sina ljusa väggar och vita persienner, trots att både soluppgång och solnedgång möter hennes tunna smutsiga fönster kunde bli mörkt nog.

Fast hon egentligen föredrog det nattsvart men det var inget man kunde hoppas på, i alla fall inte under sommaren.

Med tårar i sina blå ögon slår hon igång stereon som just stått stum på den ljusa byrån, drar ut en cd skiva från det vita staplande cd stället som står balanserande till vänster, i andra hörnet på samma sida står en mjuk brun fåtölj med stålrör som håller den på fötter och hon sätter sig där i mörkret. Med ens hade hela miljön i rummet förändrats.

Det som samma dag varit ljust och vackert hade nu blivit fyllt utav mörka skuggor som slöt sig om väggarna och sängen var alltför långt borta för att vara välkomnande. Mörkret slöt sig ännu mörkare runt hennes axlar och hon kände tryggheten.