Stum, tyst, dum

Inlåst i sitt eget rum

Med nyckeln i hand

Dränkt i ett hav

trots att kroppen

endast nuddar svartnad strand

Ledsen, förstörd, så olyckligt tom

Fast i ett öronbedövande rum

Oförmögen att känna drar hon knivar

över sin tunna hud

Längtar så efter att få möta Gud

Stum, blind, döv

Fast i ett svartnande rum, halvdöd

Liggandes alldeles stilla

Den unga pölgråtaren färgar världen röd

Lämnar spår av sorg och plåga efter sin för tidiga död

Själv är hon äntligen fri

Fri från alla de känslor som tagit hennes liv

Och jag undrar stilla i min ensamhet

om hon är lycklig nu