Amanda

du har skjutit hål i rullgardinen
och duckar inte länge för hagelskurar

en svag hinna täcker ännu ditt ena öga

men du ser

att dörren till ditt forna mouseleum
ligger avhaspad framför dina fötter

en öppnad väg
mot.

Du stryker stickan mot plånet
med den sista kvarvarade darrningen
för att bränna de gamla koderna
och reser dig ur askan

och du hör

men bryr dig inte längre
om de ekande brevbärarstegen
som bär på de skoningslösas efterklanger

Amanda
du tog dig rätten,
den som stulits
av de som kom
genom de mörka gångarna
i obelysta nätter,
och slog hammaren
genom din glaskupol

och nu sitter du
vid ett självsnickrat bord
med en silverkniv
vilande i din ärrade handflata
och ristar in dina initialer
med snirkliga bokstäver

och låter dig genomsköljas
av det inflytande ljusets vågor.