Mitt hjärta ler när det sakta stavar sig fram på skyltarna till din adress
Två trappor upp (utan hiss)
Du säger att höjden är ganska modest
Men för mig är det uppe bland molnen och strax under stjärnorna
Där mina drömmar har ett namn,
och här hittar jag min hamnfamn,
rik på förlåtelse för allt du säger att jag inte behöver säga förlåt för...
(som att jag gråter varje gång du stryker med tummen
över mitt kindben)
Och jag känner varje vrå

När du börjar prata om att slå ut väggar...


(slå ut vingar?)