Undrar om du någonsin kommer att förstå, vad riktig kärlek, vänskap är.
Tycker synd om dig ibland, men det hjälper inte mig eller dig

Då jag har det som värst så kommer du med ytliga kommentarer och ger mig skulden,
Och visst kan jag förstå dig ibland,
Hur kan någon som jag kunna klaga på någonting?

Jag som har den perfekta livet, den perfekta mannen, barn?
Har jag rätt att må dåligt?
Nä…

Du kan aldrig förstå hur det känns att varje gång man stiger i sina föräldrars hus hur det luktar död?
Att man då telefonen ringer tänker alltid på det värsta,
För visst har dem samanlagt mer än tio olika sjukdomar varav fem dödliga?
Att se dem förgifta sina kroppar, och försöka skämta om det,
Om dem bara kunde förstå hur ont jag har, hur dem sårar mig..
Undrar ibland om jag gör rätt och låter min dotter träffa dem och älska dem,
Och dem kommer bara att såra henne,
Att lämna henne
Som dem gör mot mig?
Varför vill dem inte leva, varför vill dem inte kämpa,
Är dem så trötta på allt,

Blir det så då man blir äldre???

Nä. Det vet jag ,
I min mans familj är det precis tvärtom, dem kämpar för ett långt liv, oavsett om den skall ha någon innehåll eller ej, det är det minst viktiga,
Det som gör att dem kämpar så är just det att dem inte klarar av att lämna detta världen utan att deras ord blir sist,
Och dem är så rädda att missa något.

Vet inte vilket som gör ont mera.

Varför skulle jag vara vittne till det hela?
Och så en bror
En som vill ju dirigera livet till alla runtomkring sig och lever själv en liv, som ingen annan vill?
Drömmer om ett annat men vågar inte ge sig iväg???
Hur tråkigt det än är, så skall jag lyssna medan han ger mig lektioner i hur skall livet levas?
Medan han ser mig som sin idol, och hade gärna haft min liv?

Och så du…
Du har ju varit med då jag hade som värst, och visst så förlåter jag en massa mest för det, men sen finns en gräns, av vad du kan säga utan att såra mig…

Det gör ont, du vet alla mina hemligheter, och ändå känner du mig inte alls,
Du vill inte, du hinner inte,
Ofta så säger jag bara, - det för räcka, jag förtjänar mycket mer, inte nån som tycker mina bekymmer är barnsliga?
Och jag som hör på dina?
Dag ut och dag in,
Samma, samma utan nån riktig bra början eller slut?
Det gör ont att se att du inte hade lärt dig nåt på dem sista åren, men jag ger inte upp hoppen om dig,
Du måste bara hitta dig själv först,
Sen kan du vara en härlig vän, sen kan du få plats med en man,
Men du har så bråttom genom livet att du missa dem väsentligaste sakerna…

En riktig vän är mycket mera värd än kärlek…
Och har man tur så kan en vän bli ens make, men oftast så kan man ha flera riktiga vänner.