Nånonstans i världen finns en mycket vacker plats.
Där växer dom vackraste växter och dom gladaste människor.

Där gråter ingen.
Där är ingen ledsen.
Där är alla lyckliga.
Där mår alla bra.

Där finns inga avgaser.
Där finns inga krig.
Där bråkar ingen.
Där är alla överens.

Där finns inga poler som kan smälta på grund av allt koldioxid och svämma över hela världen med vattnet som blev smält.
Där finns inga magra, svältande barn som ligger på gatorna och tigger tills någon kidnappar dom och tvingar dom till att arbeta i fabriker.
Där skriker dom inte efter mer utan tänker på vad dom har och inte på vad dom inte har.
Där finns inga livsfarliga sjukdomar för där kan man inte dö för det har man redan gjort.

Det stället kallas för paradiset.
Det tar långt tid att komma dit.
Mer än ett helt liv.
Vissa kommer inte dit.
Men detta är därför att dom inte passar in i Paradiset.
Dom har förgåt för mycket synder och för lite gott.
Det är därför man ska vara snäll mot alla i sin omvärld och hjälpa till.
Belöningen kommer senare efter livet när man går in i Paradisets gyllene portar bland dom rosa molnen.