Tältduken är en mörk åskhimmel
dova smällar i nattlig vind
musiken har tystnat
ensamma instrument i skuggan
tältstänger, en ordnad skog av polkagristräd

Ammoniakdoftande sågspån
kryddad av kamelskit
djuren
vänder sig i värmen
och tumlar mot brädväggarna

månen står blek
över sovande jonglörer, domtörer och dvärgar
endast clownen är kvar
övar lamt på nya skämt
men skrattar inte längre

En svart fågels skugga
sveper snabbt som en orolig tanke
under taket
den vet inget om regler och dressyr

Ensamt ljusfinger
i manegens mitt
Endast clownen sitter sömnlös
med sin röda näsa i handen

Och jag skrattar inte längre

Det stelnade målade skrattet
har spruckit

Allez hop!
Nog är det väl jävligt romantiskt!