Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Vid en grav

 

 

En stjärna faller från himlen men du fångar mig igen

Ett liv dunklas i mörker, men där står du igen

Lyser med ditt ljus och tänder mitt

 

På bara fötter vandrar vi över gräset

Du ser på mig och säger att du måste gå

Jag ber dig, ber dig, ber dig så

Att inte lämna mig igen

 

Jag klarar inte evigheten utan dig!

 

Rött krossat glas mitt hjärta spricker, ännu en gång

När du gav mig himlen trodde jag

att du aldrig skulle lämna mig igen

Men jag antar att jag hade fel

din röst, dina armar, ditt starka hjärta

är allt som någonsin behållt mig hel

 

Jag ber dig, ber dig, ber dig att stanna kvar

Men du går, och jag skriker att om du går nu

Så kommer din nästa blick på mig att vara på en iskall grav!

 

Men han går och jag, jag faller i mörkret igen




Fri vers av Flickan*i*L*för*Lycka*
Läst 211 gånger
Publicerad 2007-03-15 02:05



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

Flickan*i*L*för*Lycka*
Flickan*i*L*för*Lycka*