Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Pappa

 

 

Du ser världen genom ett par smutsiga solglasögon

som du aldrig använder, pappa

 

Min grav ligger på kullen vid ert hus

och Mina rosor ruttnar i er brevlåda, pappa

 

Mina armar försöker alltid, alltid omsluta dig i hjärtat, pappa

Det är de som du hela tiden envisas med att vifta bort

Den höga dunsen och blodet som rann

längs era levande rosor det var mitt verk, pappa

 

Du ser världen från en höjd jag aldrig kan nå

Trots att jag är mer död än dig

du är inte död alls

 

Jag saknar dig för fan!

Okej jag erkänner nu jag saknar dig pappa lilla!

Var det de du ville höra, eller vill du gå och spy nu, pappa

Livrädd för att ha få känna av min smärta

 

Du ser världen genom ett smutsigt fönster

i ett stort gammalt hus med din fru

och din nya son och nya barn

ni räknar snöflingorna igen, pappa

 

Det glömde du att göra med oss

innan du lämnade oss

 

Ni ler genom fönsterrutan

Men inte ser du någonsin

hur jag ligger på marken där ute

 

och gråter




Fri vers av Flickan*i*L*för*Lycka*
Läst 208 gånger
Publicerad 2007-03-17 20:57



Bookmark and Share


  "Silver" VIP
Går rakt in i hjärtat och är svår för mig att kommentera.
Lämnar ett uppskattande spår.
2007-03-17

    Lillemor
Smärtsamt förmedlar
du det stora sveket
i en rak text som inte
ber om ursäkt.
Bra o gripande skrivet.
2007-03-17
  > Nästa text
< Föregående

Flickan*i*L*för*Lycka*
Flickan*i*L*för*Lycka*