Den vackra jungfrun,
doppar sitt bröst ner i det iskalla vattnet,
simmar ut mot sin första resa.
Glamorös,
vacker och oskyldig.

Musiken förde dig,
trollband dig,
frös din hud?
Visste du att du aldrig skulle komma tillbaka?
Kände du rädslan och skräcken i ditt hjärta,
när de 1600 små lyckosökarna, drevs till panik,
i ditt innandömme?

Visste du att kärleken,
som du trodde på,
var den starkast denna natt?

Unga slets från sina älskade,
gamla fick lämna sin livskamrat,
då de sögs ner i havet,
för att för alltid försvinna.
Iskallt vatten skulle fylla deras lungor.
Likbleka skulle sedan mödrar och fäder singla neråt.
Du följde kaptenen och barnen ner till botten.

Jungru, du sökte din lycka,
men du mötte din död.
Ett berg som blev dig för mäktigt,
men ditt namn,
skall vi för evigt minnas,
Titanic, som vi efter filmen, spinner drömmar kring.
Farväl, må ditt hjärta leva vidare i din syster, Britannic.