Den väldiga gamla byggnaden märkt år innan 1912

utgjorde sig tydligt gentemot kvällen

De vita väggarna skiftade i ljuslyktornas stilla sken, dovt gula

medan takets mörka färger och ovisst antal skorstenar

endast skymtades vagt där dess linjer slöt sig till natten

och världen låg stilla i tystnad

den dagen, den natten

ty jag trivdes mer än jag någonsin kunnat ana att jag skulle göra

kilometer hemifrån en värld iorangea hus

för inget kunde väl få mig att trivas

 såsom natten

(Österlen folkhögskola, övraby 20)

7/2- 2007, Tomelilla