Epilog

"Kan du tänka dig att prästfrun dräpte sin unge"
"Nä det är skandal"
"Jag förstår inte hur den stackars mannen skall klara sig nu, efter rättegången och allt"
"Helt otroligt"
Majvor hällde upp ytterligare en kopp te åt sin bordsgranne. För att fördriva tiden hade hon kommit på den goda idén att öppna ett litet gårdscafé på bostadsområdet, och numera fick hon allt sitt skvaller på torsdagar efter lunch.
"Jag har hört att hon var satanist"
"Jasså? Skulle inte förvåna mig, jag såg på en gång vad hon gick för"
När Pernilla öppnade dörren för att säga ett artigt hej drogs hon direkt in i det kacklande rummet.
"Du Pernilla säg, vad var det som fällde henne?"
"Men kära Majvor du har väl läst allt det där i tidningarna" Redan önskade hon att hon bara hållit sig i tvättstugan utan att gå över till kvartersgården för att hälsa, men många av de äldre damerna var underbara och trevliga, hon hade missbedömt risken med Majvor.
"Har ni hört att grillkillen ska flytta?"
Alla vände sig i riktning mot den gamla dam som bodde lägenheten under Kastor.
"Näää vad säger du Selma?"
"Ja han ska flytta till Oskarssons gamla kåk"
"Jasså du, ja den kåken har stått tom länge så den var nog billig"
"Hans fru är då den raraste lilla flicka jag träffat" Selma tycktes inte bry sig om Majvors spydiga kommentar.
"Tänka sig att dom väntar bäbis och allt, det blir roligt med barn på den gården, mycket plats att leka på" Majvor fnös föraktfullt och bet en stor tugga ur vetebullen. Pernilla såg den sura minen och fick kämpa med att hålla inne fnittret som ville ut. Den kvinnan gillade bara ett gott skvaller om hon själv var källan.
"Nä men damer nu är det en massa smutstvätt som väntar på mig" Hon lämnade rummet och kaffedoften bakom sig. Så mycket hade hänt efter sommaren. Maria var för alltid borta. Viktoria hade satts på en anstalt för de grövsta kriminella, trots att hennes advokat försökt påstå att hon varit tillfälligt sinnesförvirrad. Sören hade flyttat från stan tillbaka till sin hemort där han nu hjälpte sin nyfunne son att vårda dennes sjuke mamma. Ludde och Max slogs som två bulldogs som inte fått mat på en månad och man hade måst bygga en vägg i deras sovrum för att skilja dem åt mellan slagsmålen. Enligt mormor var det något pojkar gick igenom, hur hon nu visste det som bara själv hade fått döttrar. Niklas hade gått ner till 75% arbetstid och ägnade mer tid åt att vara med ungarna, men också med sin nya hobby, Sören hade nämligen gett honom sin gamla systemkamera när han flyttade och ett gammalt svartvitt fotolabb så han tog foton hellre än bra och livet kändes rätt harmoniskt. Pernilla lät handen vila lätt på magen. Snart skulle det synas. Hon log för sig själv. Ett fjärde barn var inte planerat, men hon hade jublat av lycka inom sig då hon insåg att hon väntade ett till. Niklas hade varit orolig, han mindes för tydligt allt dom gått igenom med Tindra, men Pernilla kände sig trygg och varm inombords. De hade upplevt nog med elände för att vara i flera år, nu var det någon annans tur att få lite av den varan medan hon själv planerade att ha en lugn och fridfull vinter.

Hon älskade sina barn mer än luften hon andades. Ett barn som inte blev älskat skulle bli en förlorare hela livet, det var bara att titta på Viktoria Bäckström för att få det bevisat. Hon lät handen smeka magen i små runda rörelser.
"Du kommer att älskas och skämmas bort, precis som dina syskon kommer du bli ett odrägligt lite monster" Pernilla log inåt mot sin egen hormonstyrda värld. Det som hände runt om berörde henne bara lite, men Viktorias brutala mord på sin dotter hade skakat om ordentligt i hennes modershjärta.

Vid rättegången hade man försökt lägga fram Viktoria Bäckströms barndom som orsak till hennes handlande. Ingen kunde väl påstå att hon växte upp under lyckliga omständigheter, med en mamma utan moderskänslor och fadersgestalter som antingen inte brydde sig, eller som brydde sig på fel sätt. Å ena sidan kan man förstå att en sådan människa skulle lida vidare under livet, men de var två systrar som löst sina inre smärtor på två olika sätt. Den ena med att söka efter en kärlek så stark att den kunde fylla upp det tomrum som fanns, den andra med att älska och älskas tillbaka efter bästa förmåga.

Pernilla såg fram emot föräldragruppens möte senare den kvällen. Hon hade kommit Sandra riktigt nära och de hade haft så roligt. Sandras barn var beräknat till en dryg månad före Pernillas. Medan  Niklas försökte hjälpa Kastor att sätta sig in i det nya livet som förälder och man hade häftiga, men hjärtliga diskussioner om barnuppfostran brukade Sandra och Pernilla titta i kataloger och diskutera vilka bäbiskläder som var sötast och vilka möbler som var nödvändiga. En liten del av Pernilla avundades Sandra och Kastor som fick köpa allt nytt, själv skulle dom hålla till godo med Ludde, Max och Tindras gamla avlagda kläder och möbler.

"Du blir en del av återvinningssamhället hjärtat mitt"

Medan maskinen började spinna igång tog hon upp ett utklipp ur den lokala tidningen.
Till salu,
Nyrenoverad gård med stall.
7 r o k, två badrum, källare, bastu, tvättstuga...
Dubbelgarage och friggebod på tomten.
Hon log för sig själv, den gården var perfekt, hon hade alltid drömt om den och nu som om det vore menat hade den blivit till salu, lagom till att dom måste hitta större boende.
Visslandes vek hon ihop lappen och stoppade den i jeans fickan.