Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

När havsbottnen Faller

  

Livbojen existerar inte längte

glas går i kras, snäckor krossas

och himlar rasar i tårdränkta floder

ljuden runt, världen runt mig

Faller

 

Nu fallen, dränkt i mina egna andetag

som endast försöker, andas

 

Livbojen flyter framför mig men jag tar den ej

förlamad i isande vatten

och sylvassa, spruckna isberg

cirkulerar likt hajar runt mig i vattnet

i mina tankar

 

Och du står i tårar, försöker få mig att ta tag

om repet du kastat åt mig

men jag rör mig inte

och jag drunkar där

framför dina ögon




Fri vers av Flickan*i*L*för*Lycka*
Läst 255 gånger
Publicerad 2007-03-30 19:19



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

Flickan*i*L*för*Lycka*
Flickan*i*L*för*Lycka*